Tårar

Jag känner för att lägga mig ner, dra täcket över huvudet och bara gråta. Gråta, gråta, gråta tills inga tårar finns kvar. I skolan lyckas jag hålla känslan borta, men hemma så kommer tankarna smygande.. Jag saknar axlar att luta mig mot. Jag står ensam i stormen.

Insikt...

Jag misstänker starkt att alla besvikelser jag varit med om innan bara har varit förberedelser för det här. Det mest smärtsamma någonsin.

Jag kommer alltid att älska er! Det hoppas jag att ni vet. Ni förgyllde fyra år av mitt liv. Även om jag inte vill acceptera att slutet är nära, så har jag inget val. Det är inte som förut.

4/11 2006 - 2010 (inget speciellt datum för "slutet" finns, så det får vara såhär)

Tack!

Jag älskar er så mycket!

Blääääh

Jag hatar höstdepressioner. Trött, seg, lättirriterad och rent allmänt deppig. Särskilt på kvällarna... (detta kan ju i och för sig bero på en vanlig klassisk PMS också...) Jippie ka-yey motherfucker!

Känslan

Dagen idag har varit en resa i känslornas värld. På bussen idag på morgonen lyssnade jag på "Jag vill ha en egen måne". Jag är alltid nära till tårar när jag lyssnar på den, men jag höll det inne. Sen i skolan kände jag mig inte särskilt delaktig i vad som hände på bänken. Ibland fick jag höra gliringar, som vanligt. Jag är så fucking trött på allt det där. Alltid samma sak. Jag bor på landet, granne med får, jag går samhäll, det ena med det tredje. Det blir faktiskt ganska tröttsamt. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag får nog och drar..?
På bussen hem var det helt omvänt. Alla satt och garvade, halvmobbade varandra. Kände verkligen vänskapen och gemenskapen. Det är ganska konstigt det där...

Början

Det här är min andra blogg. Varför skapade jag den? Det är mina tankar just nu som blev inspirationen. Ibland känner jag att jag kanske skriver bättre framför datorns lama sken istället för med en penna i handen. Denna blogg kommer alltså bli något mer personlig...eller helt personlig kommer den kanske inte bli, då jag vet bättre än att lägga ut mitt innersta på nätet.