Tårar

Jag känner för att lägga mig ner, dra täcket över huvudet och bara gråta. Gråta, gråta, gråta tills inga tårar finns kvar. I skolan lyckas jag hålla känslan borta, men hemma så kommer tankarna smygande.. Jag saknar axlar att luta mig mot. Jag står ensam i stormen.

Insikt...

Jag misstänker starkt att alla besvikelser jag varit med om innan bara har varit förberedelser för det här. Det mest smärtsamma någonsin.

Jag kommer alltid att älska er! Det hoppas jag att ni vet. Ni förgyllde fyra år av mitt liv. Även om jag inte vill acceptera att slutet är nära, så har jag inget val. Det är inte som förut.

4/11 2006 - 2010 (inget speciellt datum för "slutet" finns, så det får vara såhär)

Tack!

Jag älskar er så mycket!