Jag känner för att lägga mig ner, dra täcket över huvudet och bara gråta. Gråta, gråta, gråta tills inga tårar finns kvar. I skolan lyckas jag hålla känslan borta, men hemma så kommer tankarna smygande.. Jag saknar axlar att luta mig mot. Jag står ensam i stormen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar