Känslan

Dagen idag har varit en resa i känslornas värld. På bussen idag på morgonen lyssnade jag på "Jag vill ha en egen måne". Jag är alltid nära till tårar när jag lyssnar på den, men jag höll det inne. Sen i skolan kände jag mig inte särskilt delaktig i vad som hände på bänken. Ibland fick jag höra gliringar, som vanligt. Jag är så fucking trött på allt det där. Alltid samma sak. Jag bor på landet, granne med får, jag går samhäll, det ena med det tredje. Det blir faktiskt ganska tröttsamt. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag får nog och drar..?
På bussen hem var det helt omvänt. Alla satt och garvade, halvmobbade varandra. Kände verkligen vänskapen och gemenskapen. Det är ganska konstigt det där...